06 mars 2011

Ett trist besked

I fredags när jag kom hem från bb med lillkillen så väntade det ett trist brev på mig. Jag förstod inte alls avsändaren först utan trodde att det vara någon typ av kedjebrev, eftersom det var handskrivet och adresserat från ett okänt namn, men från orten där jag är uppväxt.

Tyvärr var det ett trist besked från dottern till min gamla dagmamma... Min dagmamma som jag var hos från det att jag var 1 år tills jag gick på mellanstadiet. Eller, jag hade tillgång att gå till henne när jag gick i fyran, men jag var inte där så mycket på slutet. Hur som helst, det var världens bästa dagmamma!! Hon gjorde världens godaste drömmar (kakor) som smälte i munnen, världens godaste köttbullar och makaroner och stickade underbara kläder. Ett år fick jag en hel låda med stickade kläder till mina dockor!!

Jag flyttade från orten med min familj när jag gick i nian, men har genom åren alltid hållit lite kontakt med min gamla dagmamma. Iaf ett julkort med ett bifogat brev och grattis på födelsedagar och även om det kanske gått lång tid så har hon alltid svarat. Förra året när L fyllde år hade jag nyligen fått ett brev och mamma och jag pratade om att åka dit och hälsa på henne. Ett år går fort och vi har inte fått tummarna ur. Och nu är det för sent..

Brevet var från hennes äldsta dotter som berättade att hon tyvärr inte fick uppleva sin 87:e födelsedag i januari... Och det värsta är att jag kände det på mig när jag skickade grattis-kortet... Det kändes lite extra jobbigt att få veta att det var urnsättning samma dag som jag kom hem från bb med min lilla kille. En liten kille som jag inte hann berätta för henne om...  Samtidigt känns det underbart att få ha haft en sådan människa i sitt liv - en människa som jag inte träffat på väldigt många år, men som ändå alltid kommer att ha en viss plats i mitt hjärta!

2 kommentarer:

  1. Oavsett relation är det alltid väldigt sorgligt med dödsfall tycker jag.
    Det måste varit en otroligt engagerad dagmamma som efter så lång tid ännu bryr sig om "sina" barn.
    Du har varit lyckligt lottat. Önskar det fanns många människor som hon verkade vara. Då skulle vi ha en bra värld.
    Hoppas hormonerna är lite lugnare idag och att du får sova.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är sorgligt när de som lämnat djupa spår i hjärtat inte längre finns kvar. Låter som en otrolig dagmamma. Borde finnas fler sådana så blir världen lite bättre.

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)