22 september 2011

Amningstankar

Efter Mallis ammar jag inte mycket. Det känns inte som om jag har så mycket mjölk kvar och det är nästan svårt att passa in ammning mellan all vanlig mat, gröt och välling. Jag skulle kunna sluta idag.


Visst är det ganska skönt att kunna erbjuda lite tidig frukost vid 5-snåret utan att behöva stiga upp, men det är nästan stressande att få till någon slurk på dagen också för att hålla igång det.


Så nu är dagarna räknade och jag försöker verkligen njuta av de få gångerna som är kvar. För min egen känsla måste jag bara bind upp "slutet" mot något. 7-månadersdagen ligger närmst i tiden.

Det ska både bli skönt och lite sorgligt. Min lilla kille börjar bli stor. Men vad hände? Det var ju nyss min lilla, lilla bebis?!?

5 kommentarer:

  1. Visst är det både skönt och jobbigt att avsluta amningen. Oj, va fort det går, känns som det var nyss vi såg lilla pyret på bloggalan :).

    Sv: Jag fixar mina foton i PhotoScape, tycker att det är enkelt och bra!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är allt lite sorgligt på samma sätt som skönt när dom börjar bli lite större..

    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  3. Hej hjärtat! Ja usch tiden går alldeles för fort. Och vissa dagar känner man sig som allt annat än en bra mamma men vi får trösta oss med att det är likadant för alla! Massor av kramar gumman!

    SvaraRadera
  4. Förstår att det känns vemodigt, men samtidigt måste det ju vara skönt att det är så enkelt att sluta! Vissa har ju jättesvårt att sluta amma! :-)

    Trevlig helg!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Förstår att det känns lite vemodigt att sluta, jag ammade Moa till hon var över året bara för att jag inte kunde sluta:) Jag började ju jobba då hon var 7 månader och ammade på så mycket som möjligt då jag var hemma bara för att att jag inte ville, det var ju så mysigt:)
    Kramar

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)