13 november 2012

RESPEKT!

Det är mig en gåta hur ensamstående får ihop vardagen?
Det är ju ett himla pusslande och då har jag ändå det väldigt bra förspänt med att jobba i eget företag så att det inte gör något om jag kommer 10 minuter sent på morgonen eller måste sticka ifrån lite tidigare någon dag. Eftersom J reser mycket i jobbet så är det jag som tar det största ansvaret för att allt ska flyta hemma. Han jobbar mer på jobbet och jag lite mindre.

Folk skrattar ofta lite hånfullt åt hemmafruar och undrar om de bara sitter på nagelsalonger och dricker kaffe hela dagarna. Men jag fattar att dagarna bara går åt till en massa fix hela tiden, även om man inte har något jobb att gå iväg till om dagarna. Det finns alltid tvätt att tvätta, hänga eller vika. Det finns alltid disk som ska in i maskinen eller upp i skåpen. Det finns alltid mat som ska handlas och lagas. Det ska fixas överdragsbyxor, mössor, regnställ, skor i diverse modeller, jympakläder, simkläder, maskeradkläder, mellanmål, kalas-presenter och frökenpresenter.

Ja, en massa saker som vi som jobbar måste fixa trots att vi jobbar. Och det går ju. Det går för ensamstående också, uppenbarligen. Men det är imponerande! Hur sjutton får de ihop det?? Jag får knappt ihop det! Men visst hänger det kanske ihop en hel del med krav på sig själv också. Man kan ju fixa allt möjligt i samma affär och man kan låta bli att titta på tv och hantera tvätten om kvällarna när barnen sover. Men ååh vad skönt det hade varit att ha kontroll över läget igen! Att inte vara så stressad över allt hela tiden.

Idag är det en riktig pusseldag. Samtal på dagis kl 8. Jobb. Hämta L på skolan för tandläkarbesök 14.15. Hämta R. Skjutsa L till kören som börjar 15.30. Passa på att gå en promenad med doggen D och R i vagnen under tiden. Hem och äta middag. Hämta upp 2 av L:s kompisar och åka till jympa vid 18. Då blir det alltså barnvakt för R under tiden och han kanske sover när jag kommer hem efter 19. Kanske. Dusch för L, kanske något att äta och sedan nattning. Och så nattning av mig själv... Imorgon är en ny dag!

3 kommentarer:

  1. Ja det är verkligen RESPEKT! All heder åt alla ensamstående. Samtidigt har du nog så rätt när du säger att vi borde lära oss att släppa lite på kraven, tror du och jag är väldigt lika där....Var rädd om dig! KRAM!

    SvaraRadera
  2. Jo...det går faktiskt. Tro det eller ej:-) Blir något lättare när barnen blir större dessutom. OCH....de där kraven på välvikt tvätt, alltid städat och ståndsmässiga middagar får man dra ner på:-)
    Men tack för att du tar upp ämnet och för förståelsen!

    Kram fina!

    SvaraRadera
  3. Kontroll!! Vad är det ??
    All heder åt ensamstående! Jag själv håller på att tappa greppet fullständigt känns det som.

    kram kram

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)