22 maj 2013

Tårar och medaljer

Oj,oj, det gick inte så bra idag för L.. Det var Kalvinknatet i stan och tyvärr öste regnet ner. Det var massa barn som var redo att springa, massa föräldrar med paraplyer och inte en helt bra organisering av det hela. Det hade så klart varit toppen om det varit solsken och folk kunnat sitta ner och käka picknick istället för att peta ur ögonen på varandra med paraplyer.. Men, det var ok ändå.

L har haft lite vånda inför loppet, trott att hon skulle komma sist osv och vi har pratat en hel del om det.  Att hon skulle försöka att tänka "jag klarar det!" istället. Hon har gjort precis likadant när hon övat på att cykla eller simma och vi har kört med samma pepptalk då. Vi har också pratat om att det faktiskt är helt ok att komma sist, någon måste ju göra det, och huvudsaken är att man ställer upp och är med.

Och så hände det. En massa tjejer i hennes åldersgrupp sprang i mål, men vi såg henne inte. Tänkte till slut att vi måste ha missat henne. Då kom hon. Med astmahosta och tårar....

Åå vad det gjorde ont i mammahjärtat! Och det första hon sa var att "jag skulle ju inte komma sist!"

Inte helt lätt att förklara att det ju inte var på tid och hon startade mycket längre bak än de som stod längst fram. Inte heller helt lätt att förstå för en sjuåring att hennes astma tydligen sätter vissa käppar i hjulet och att hon kanske inte orkar springa lika fort eller mycket som kompisarna. Det första jag ska göra imorgon är iaf att ringa och boka tid hos astmasköterskan för nu är det ju helt uppenbart att hon blir påverkad vid ansträngning.


Min stackars älskade fina L! Min stora duktiga tjej! Som ansträngde sig för att inte se ledsen ut när bloggande mamman ville ha en bild... Min skatt!

7 kommentarer:

  1. Åååh, lilla tjejen! Så tapper ändå

    SvaraRadera
  2. Nämen lilla skruttan <3 så synd om henne, mitt hjärta går sönder när jag läser.. :(

    Ja här fick vi via tvn reda på att ett mini springlopp gick idag på stan som inte hade en aning om, så tråkigt att vi missade det.. :(

    Tack för ditt pepp vännen, det betyder massor.. Du har bokat FAB va ? då ses vi då iaf, ska bli så roligt. :) hoppas du får en nystart med din löpning..

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Men åh fina, fina L! Hon var ju en kämpe som ställde upp! Vi har det likadant hemma med Tuva. Hon säger också att hon inte kan när hon ska göra något. Det är svårt att peppa henne men man måste ju försöka! KRAM

    SvaraRadera
  4. Åh lilla vännen. Ja det är inte lätt med astma. Och vad fin hon är på bilden :) . kram kram

    SvaraRadera
  5. Men fina L ♥
    Så tapper hon är som kämpade på ändå!!

    kram kram

    SvaraRadera
  6. Naw, lilla stumpan! Det kniper i magen bara av att läsa ditt inlägg.
    Hoppas att hon ändå är stolt över sig själv nu, att hon liksom kom i mål! :-)

    (Hamnade på din blogg genom klickande från andra bloggar)

    SvaraRadera
  7. Meeen ...hoppas astmasköterskan kan hjälpa så hon kommer till rätta med besvären så L kan springa så fort hon vill och är värd. Kram

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)