12 november 2013

Vår fyrbenta vän

Idag var det dags för doggen D att få sin årliga vaccination. Hon är rolig, hon traskar glatt med in till veterinären och verkar tycka att det är ganska spännande i väntrummet. När vi sedan kommer in på ett eget rum börjar hon darra lite.

Hon fick snabbt en spruta i nacken och det var inga som helst problem. Sedan fick vi vänta på veterinären ett bra tag och då traskade D fram och tillbaka och kollade på allt som hände utanför rummet.


När veterinären kom lät D henne kolla igenom ögon, mun,öron och kropp utan minsta konstigheter. Dock hittade veterinären två nya knutor i juvret (blev nästan chockad när jag just insåg att det är nästan tre år sedan hon opererade bort livmoder och lite tumörer - var tog tiden vägen?). Pyttesmå knutor som det förmodligen inte är någon fara med. Egentligen ska ju alla knutor tas bort, men med tanke på att D är 12 år, har blåsljud på hjärtat och är pigg i övrigt så var inte operation något som veterinären rekommenderade. Eller, som hon sa, om hon självt haft en tolvårig hund med blåsljud på hjärtat så hade hon inte opererat. Vi ska så klart hålla koll på knutorna så att de inte förändras och ska följa upp det i början av nästa år.

Men det är inte helt lätt det där. Men med tanke på hur pigg doggen D är trots sina 12 år så känns det svårt att utsätta henne för en operation. Hade hon haft ont av knutorna eller verkat må dåligt hade det varit en helt annan sak. Men vi är helt överens om att avvakta.

Vår fina fyrbenta vän!

4 kommentarer:

  1. En sån sötnos :)
    Tycker ni tänker rätt.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Kul att vi fick ha dig här hos oss duktiga hund.

    SvaraRadera
  3. Tycker ni gör helt rätt med att avvakta!
    Kasper är också helt själaglad när han kommer till veterinären: De kan göra vad de vill med honom, han är bara överlycklig att de tittar och pratar med honom :)

    kram kram

    SvaraRadera
  4. Åh finaste Doggen D! Nej det är inte lätt det där med djur. Men jag tycker att ni gör rätt. Vår Junior är 10 år nu och med tanke på hans storlek så är det gammalt. När det kommer hem folk till oss är han hur glad och pigg som helst men annars börjar vi märka att han börjar bli gammal. Han har svårt att resa sig ibland och det är oftast tungt för honom att komma upp för trappen. Men det är svårt att sätta gränsen för när de ska få somna in tycker jag. Men än så länge verkar han inte lida i alla fall. KRAM

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)