17 april 2014

Ett ögonblick

Idag fick jag prova på känslan att bli av med ett barn en stund. Efter lunchen skulle vi hämta våra saker vid solstolarna och gå till bungalowen för en nap. Jag skulle bara prata med receptionen om L:s middag och sa till barnen att gå med fam S till solstolarna. Plötsligt kom mamma Cool och frågade om
R var med mig för han var inte med dem...

Vi spred snabbt ut oss och letade. L sprang till vårt boende, jag letade runt poolen och familjen Cool spred ut sig. Från början skrattade jag när jag fick veta att R var borta. Småkillarna är så företagsamma och självständiga och klarar sig mycket själva. Men när jag insåg att vi inte visste var han var började jag bli lite orolig. Skulle jag säga till någon om hjälp? Jag var inte rädd att han var i poolen, utan mer att han skulle vimsa bort sig. Skräcken att någon skulle ta honom hann inte infinna sig.

Gick mot toaletterna för att se så att R inte var under trappan där, och gissa vem som stod i dörren till toa? R. Han hade faktiskt sagt att han ville gå på toa. Puh!


1 kommentar:

  1. Usch vilken panik man får när man inser att de är borta!
    I och för sig en duktig som hade ställts sig i kö för toabesök :)
    Hoppas att resan hem har gått bra!

    Glad påsk :)

    Kram kram

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)