20 maj 2014

Att vara trevlig räcker inte

Det här med L:s mage är verkligen en följetång. Försökte få tag i hennes läkare för ett par veckor sedan. Av sekreteraren fick jag veta att han bokat in en telefontid 30 juni. Typ mitt i sommaren! Inte alls ok! Jag pratade med rådgivningen och fick "rådet" att fokusera på att vi har en tjej som går till skolan, orkar med fritidsaktiviteter, som äter bra och som går på toaletten. Ehh, jo men visst, det är jättelätt att förtränga att hon var och varannan dag klagar på sin onda mage eller att hon mår illa. Jo då, jättelätt, verkligen...


Idag ringde jag igen, och pratade med en mycket nonchalant sekreterare. Blev så jäkla frustrerad över hur sjutton vi ska klara hela sommaren med noll mjölkprotein. Det är en omöjlighet att äta ute och det känns inte alls kul att bli bortbjudna och ställa krav på maten och vara krångliga.

Jag skrev ett mail till den superduktiga och trevliga dietisten som vi träffade på mjölkskolan. Jag smetade på ordentligt om hur jobbig situationen är och det tog max en kvart, sedan ringde hon mig. En kvinna att lita på! Hon lovade att prata med läkaren - och gissa vad! Tio i fem i eftermiddags ringde han! Det är helt galet att man ska behöva vara obekväm eller otrevlig för att något ska hända! Att det inte funkar när man ringer och är trevlig! Nu var jag iofs trevlig mot dietisten, men jag har ju ändå tjatat mig till ett samtal med läkaren.

Nu ska vi iaf få till en provokation. Vi kommer alltså att ge L mjölk. Vi gör den på hemmaplan efter dietistens riktlinjer och jag vet inte riktigt vad vi håller tummarna för. Det enda jag vet är att vi håller tummarna för att L ska sluta behöva ha ont i magen!

5 kommentarer:

  1. Det är verkligen vidrigt att det ska behövas att ladda för fight och kämpa sig blå för att ens barn ska få hjälp. Vem känner barnet bättre än föräldrarna liksom och vad ska man göra om inte lita på vad läkarna ger en för råd och tips och medicin i första hand.
    Oftast provar man ju och grubblar sig blå innan man går vidare ännu ett steg.
    Tragiskt!
    Skönt att det hände något nu och att du fick prata med en vettig människa som tog det på allvar.
    Hoppas verkligen att hon ska slippa ha ont i magen snart!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Åh jag blir så frustrerad för Er skull vännen! Har ju varit i samma situation och vet hur mycket energi det tar. Jag hoppas verkligen att ni snart kan få besked om vad det är som gör att fina L mår som hon gör! Många varma kramar!

    SvaraRadera
  3. Fy att det ska behöva vara såhär 2014, barn ska ju liksom bara vara glada och ha skoj, att fram och tillbaka gå och ha ont i magen är inget de ska behöva utstå och så lämge. Hoppas ni snart får bukt på det. många kramar!

    SvaraRadera
  4. Känner igen det där... å tyvärr är det väl så att vi som är tjatiga, verbala och obekväma kan få saker att hända, medan andra vackert får vänta å lida i det tysta, synd, så ska det inte vara, men jag har gjort det samma för mina barn, och nu även för mig själv så att jag ska få kolla upp ryggen... Blev ingen löpning i dag av den anledningen, men väl en mil på cykel och en sallad till lunch, blev mer pepp att ta tag i maten nu, för jag vill så gärna klara utmaningen jag med... KRAM!

    SvaraRadera
  5. Fruktansvärt att man ska behöva "slåss" för att få hjälp.
    Vi har själva varit i den situationen....och R kallade mig för Dracula då ;)
    Hoppas att det är bra med er annars.

    Saknar Er ❤

    Kram kram

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)