04 augusti 2014

Det närmar sig slutet...

I fredags var vi hos veterinären med doggen D för att vi tycker att det verkar som om hon har ont, även om hon inte direkt visar det. Och hon har varit lite trött under semestern, men det är ju svårt att veta om det varit pga värmen eller inte. 


Och tyvärr verkar det nu börja närma sig slutet för vår trettonåring...
Tufft. Även om det egentligen bara var en bekräftelse av vad vi själva anade. Och även om man vet att det är så när man skaffar sig ett husdjur, att det en dag tar slut.

Hur ska man veta när det är dags?
Och hur ska man bara kunna välja en dag?

Hela Lejonligan åkte tillsammans till Solsidan igår för att tillbringa ett par veckor här. Doggen D ska iaf få känna sig omringad av familjen den sista tiden, och screw diet-torrfoder! Här är inga långa trappor hon behöver få hjälp att ta sig upp och ned i och vi är ute hela dagarna. Och är vi inne är stugan så liten att vi ändå är samlade i princip i samma rum :-)

Vår fina D! Det kommer att bli så otroligt tomt.

7 kommentarer:

  1. Åh fina kelgrisen. Skäm bort henne med all kärlek ni har.

    SvaraRadera
  2. Åh så tufft, men så vacker sista tid hen kommer få

    SvaraRadera
  3. Åh hjärtat! Vi är precis i samma sits där hemma med Junior. Hur vet man NÄR det är dags? Vi har lovat oss själva att inte vara egoistiska utan låta honom somna in när det är dags men hur vet man det? Ja visst har det varit extremt varmt nu men det är ju så svårt att säga om det är det som gör dem extra trötta eller inte. Det är så svårt! Många varma kramar till dig finaste!

    SvaraRadera
  4. Åh, det är sååå jobbigt när djur blir sjuka eller gamla... Hoppas hon får det så bra som möjligt in i det sista <3

    KRAM

    SvaraRadera
  5. Åh, det är tufft när det blir så. Skönt att ni fortfarande är lediga och kan skämma bort D massor med gos och kel.

    SvaraRadera
  6. Usch det där är verkligen jobbigt!
    Mina föräldrar kom upp med min Poppe (blandning labrador och New Founland) så vi bodde tillsammans hans sista veka innan vi hade tid hos veterinären.
    Då bodde vi i enplanshus på landet och körde helt på samma tanke som ni. Men det är så tungt och det blir verkligen så tomt efteråt. Inte minst för mamma och pappa som haft honom kring sina fötter hela dagarna då som "sin".
    Så svårt...

    Kram

    SvaraRadera
  7. Fy vad jobbigt! Min syster fick nyligen ta bort sin hund som mådde dåligt och hade ont av sin artros... Känns tomt, hon var hos oss ibland och vi älskade henne massor, speciellt barnen, och sambon!
    Bävar inför dagen vi måste ta det beslutet om våra katter, men man vill inte att de ska få lida!

    Mys ordentligt med fina vovven, ge henne korv, köttbullar eller vad hon nu tycker om i överflöd!
    Kramar!!! ♡♡♡

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)