05 september 2014

Astma, akuten & alarm

Det är lite mycket nu. Precis utkommen från intensiven och ett besök hos min farfar när jag fick ett samtal från dagis.. R hostade konstant och orkade inte leka. Kände mig som världens bästa mamma som inte kunde hämta honom förrän över en timme senare pga avståndet.. Riktigt bra känsla...

Hörde direkt att det var astmastånkande andning och började med luftrörsvidgande på en gång. Insåg ganska snabbt att det skulle bli en tuff natt och förvarnade L att det fanns en risk att jag skulle behöva väcka henne på natten för att ev åka till sjukhus med lillebror (eftersom pappa J är i Tyskland).

Och jo, efter täta medicineringar och tuffare och tuffare andning så var det dags. Klockan ett på natten kastade vi på oss kläder och skulle precis sätta oss i bilen när R hostade så mycket att han klöktes och det kom en skvätt kräk. Torka, torka, hosta, hosta, snabbt in i bilen och snabbt bära in lillkillen på akuten.

Som tur var så var det lugnt på barnakuten och vi blev omhändertagna på en gång. Det blev full medicinering, inhalering och syrgas på en gång till R. Stackars nyväckta L bara hängde med.


Och så kom kräket... Och så började det om med medicinering igen..Efter två timmar på akuten blev vi inlagda på avdelningen och äntligen fick L en säng. Fast då hade hon förstås svårt att sova. Och R ville hem och sova hemma. En gång i timmen kom en sköterska och det var dags att inhalera flytande luftrörsvidgande - vilket tar en liten stund. Så nja, någon sömn för min del var det inte att tala om. Och kvart över sex ringde mitt alarm, som jag så klart glömt stänga av. Och då var lillkillen klarvaken.

När läkaren äntligen kom vid halv elva så ville han inte skriva ut oss utan avvakta till eftermiddagen. Men jag lyckades få till en lite permis så att vi kunde åka hem och duscha och byta om. R hade bara pyjamas  - och blöja - vilket kändes helt knasigt efter en bra vecka utan blöja. Och jag hade legat och "sovit" i mina kläder och kände mig inte precis fräsch.

Tack och lov blev vi utskrivna på eftermiddagen när vi träffade läkaren igen. Och då var det bara att ladda om och förbereda inför L:s pyjamasparty! Tjoho!

3 kommentarer:

  1. Men stackars liten och ha så jobbigt med andningen. Skönt att han är bättre nu, Hoppas du får igen lite förlorad sömn och att andningen håller sig i schack ni. Kram

    SvaraRadera
  2. Usch, så jobbigt. Vår son har förkylningsastma, så vi har åkt in och ut så många ggr. Det är verkligen jobbigt, man känner sig så otillräcklig för sitt barn. Dock så är han 4 år nu och det har "peppar peppar" blivit bättre... men nu kommer höstvintervår som är den värsta tiden.... Men kan hoppas det börjar växa bort :)

    SvaraRadera
  3. Usch vilken mardröm ! Jag förstår din känsla precis !
    ( jag kör ju bil hela dagarna och kan i värsta fall vara 40 mil hemifrån om dagis skulle ringa )
    Då är man glad för att man har familj som kan ställa upp och hämta, men man känner sig ändå som en skurk för att man inte kan vara där sekunden efteråt !
    KRAM

    SvaraRadera

Vid problem att skicka kommentar, välj Kommentera som namn/webbadress istället. Då brukar det gå :-)